En kväll på Bastard känns inte som en kväll i Malmö. Restaurangen har ett kontinentalt skimmer över sig. Jag älskar det öppna köket mitt i lokalen, varvid man kan sitta vid bardisken och kolla så att kockarna inte spottar i ens mat. Dessa kockar har all min beundran, jag hade aldrig fixat att arbeta i ett sådant öppet kök. Fördelen med att arbeta i ett “stängt” kök är att man kan gå in där och skrika eller banka köttklubban i skärbrädan av ren frustration efter att ha servat odrägliga gäster.
Restauranglokalen är som hämtad ur en fransk film-noir med kaklade väggar och schackrutigt golv. På väggarna hänger gamla skolplanscher men i stället för blomstermotiv är dessa prydda med råvaror och köttmotiv. Bastard har tagit konceptet “head to tail” till Malmö, vilket betyder att de använder sig av hela djuret i matlagningen, på grund av det ändras deras meny ständigt beroende på vad för råvaror de har just den dagen. Fräscht!
Jag och Helena började kvällen med vars ett glas skumpa. Dumma Mary, som tyckte att servitören var sååå söt, skulle försöka att skoja till det hela och sa till honom att “Ett glas cava blir ju jättebra eftersom vi ska åka till Rom om två veckor, så att vi kommer i stämning”. Servitören påpekade försynt att det heter Prosecco i Italien och Cava i Spanien (åh, som om jag inte visste det!). Nåja, vår servitör var mycket kunnig och charmig, förutom söt, så det gjorde inte så mycket att jag gjort bort mig. Jag gillar när servisen sätter sig ner brevid en och förklarar och går igenom menyn och svarar på alla dumma frågor jag kan tänkas ha.
Jag började med en sallad på Oxhjärta “tagliata” med pinjenötter & treviso Lardo di Collonnata.
Oxhjärta
Tagliata betyder att köttet är tunt tunt skivat. Anrättningen påminde både till smak och utseende om carpaccio. Det var i vilket fall som helst fantastiskt gott. Jag brukar inte gilla “rosésallad” eftersom den är ganska så besk i smaken men det blev väldigt gott tillsammans med ruccola, kött och ost. Köttet smälte i munnen, mums!
Grissida
Nästa rätt blev Grissida med kikärtspuré, fänkål och charkuterivinaigrett.
Shit Laila! Full pott här, enkla och fina smaker som komponerade varandra som Malmö symfoniorketer. Köttet var mört och otroligt smakrikt för att vara gris. Det berodde nog på att mycket av fettet var kvar på köttet, men det var bara att skära bort. Fänkålen och vinaigretten var fantastisk gott ihop. Fänkål tillsammans med kikärtspuré var också en succé.
När maten sjunkit undan något bestämde jag och Helena oss för att dela på en ostbricka och en chokladbudino med olivolja och havssalt.
Ostbricka
Till ostbrickan drack vi vars ett glas Hutchenson portvin från 2003. Gryéren var supergod, kittosten smakade nästan lite saltad keso och var inte mer än ok, mögelosten smakade inte något speciellt ensam men var jättefin tillsammans med portvinet. Chokladbudinon var maffig, den hade varit alldeles förstor för att äta ensam. Fin chokladsmak, olivolja och havssalt är en oslagbar kombo till choklad. Gott!!
Chokladbudino
En kväll på Bastard är en kväll i välbefinnande, ja, förutom att det kanske gör lite ont i magen efter allt gott man tryckt i sig. Till Bastard kan man komma för att ta en öl efter jobbet och äta en “Bastardplanka med charkuterier”, man kan äta en têtê-á-têtê med ens partner eller bara dra dit med kompisgänget för en helkväll.
Jag tror att Bastard ligger bland de topp tre bästa restaurangerna i Malmö.
Betyg:
Oxhjärta “tagliata” med pinjenötter & treviso Lardo di Collonnata: 5
Grissida med kikärtspuré, fänkål och charkuterivinaigrett: 5
Ostar: 4
Dessert: 4
Dryck: 4
Inramning: 5
Helhetsintryck: 5
Får ursäkta de mycket dåliga fotona, skyller på iPhone…..